Den försäkrade kan kräva ränta när det har gått en månad från den dag meddelande om haveriet sändes till försäkringsgivaren. Om försäkringsgivaren ska ersätta den försäkrades kostnader, löper räntan från dagen för utlägget. Om försäkringsgivaren ska ersätta den försäkrades tidsförlust, inträder ränteskyldigheten först en månad efter att den period som försäkringsgivaren är ansvarig för har löpt ut.
Om den försäkrade försummar att skaffa upplysningar och dokument som nämns i § 5-1, och uppgörelsen till följd av detta försenas, kan han inte kräva räntor för den tid som därvid går förlorad. Detsamma gäller om den försäkrade obefogat avvisar hel eller delvis uppgörelse.
Den årliga räntesatsen är sex månaders CIBOR, NIBOR eller STIBOR + 2 procentenheter för försäkringsavtal där försäkringsbeloppet är angivet i danska kroner, norska kroner eller svenska kronor respektive, och annars sex månaders LIBOR + 2 procentenheter, men minimum 2 procentenheter. Räntan fastställs per 1 januari det år försäkringsavtalet träder i kraft till genomsnittlig ränta för de två sista månaderna föregående år.
Efter förfallodagen, jfr. § 5-6, utgår dröjsmålsränta enligt räntan i tredje stycket + 2 procentenheter.